är det verkligen fred vi vill ha

tiden går så fort utan att jag märkt hur länge det har gått
jag känner inte igen mig själv

Kommentarer
Postat av: Rim på räls.

Likt ormen ömsar Caroline sitt skinn.

Hon undrar för sig själv, vart är gårdagen min.

Tiden traskar, med hästlängder fram.

En förändring sker, men den är långsam.

Dagen har kommit, då hon inte känner igen sig.

Men tiden kan ej dölja att hon ännu är samma fina tjej.

2011-09-26 @ 00:32:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0